torsdag 21 november 2013

113% assistent

Så var det igång igen...

Att leva med assistans är omöjligt, att leva utan assistans går inte alls...

Maltes ena assistent är på semester, en välbehövlig och väl unnad sådan. Hon har jobbat 15 månader i sträck och är typ aldrig borta och säger typ aldrig nej till extra pass eller andra små saker som vi ber om.
Så försöker vi då efter sommaren annonsera efter en vikarie, då vikarien vi hade i tankarna tackat nej. Erbjuder en tjej vikariatet och samtidigt lovar vi ett kommande graviditet -och FL vikariat. Hon drar sig ur i sista stund. Så två veckor innan vikariatet börjar är vi fortfarande utan vikarierande assistent.

Får via Widars avlösare tag på en tjej som gärna vill jobba med Malte. Kanon, allt är klart på några dagar. En redig människa med alla fötter på jorden.

Så blir den gravida nattjejen sjukskriven resterande tid på sin graviditet... så den nya tjejen får ta gravid viket och jag tjänstledigt från mitt jobba för att jobba på semestervikariatet...
Då blir nattassistent 2 sjuk...

Så nu är jag tjänstledig från mitt jobb, jobbar på vikariat 75% samt mina egna 40% samt får ta några nätter där vi inte får in vikarier...

Men jag har lovat mig själv att se positivt på det hela. Varje dag, måndag till fredag går pojkarna på förskolorna. Jag kör fortfarande Widar men mellan 8:30-15:30 är jag ledig och har egentid. Vilka föräldrar har det? Visst mycket tid går bort till schemaläggningar, planering, läkarbesök, planera logistik och mail och telefonsamtal till Gud och alla människor.
MEN även tid för träning, vila, hushållssysslor i lugn och ro samt ensam tid med min man. Att få vara själv hemma i hemmet är idag en sådan lyx att ni anar inte. Det finns väldigt lite som kan få mig prioritera bort de chanserna.

På lördag skall vi göra något riktigt vågat. Vi har beslutat att åka till Danmark med barnen, utan assistenter och avlösare. Brorsan skall med med sin lilla familj. Det blir intressant att se hur det kommer gå. 4,5 dygn, 4 vuxna, 3 barn varav två flerfunktionshindrade... i samma hus...
Jag hoppas jag klarar av att sänka ribban ordentligt och leva i nuet, go wiht the flow... jag övar mig ständigt, det är svårt men jag kan bara bli bättre.