CP-dagen

Idag är det internationella CP-Dagen. För ALLA intresserade så kolla in www.cpforeningen.se!
Jag är ju numer en CP wannabe. Mia, pojkarnas läkare säger att vi kan fortsätta prata i CP termer, för att pojkarnas skada och symptom är så likartat. Men det är försent. Jag vet vad som krävs för att diagnosticera CP, mina pojkar har något värre, PCH typ 2.

Nu är flytten gjord! Det har gått väldigt bra, smidigt och snabbt! Rätt män och kvinnir på rätt plats. Idag kommer assistenten ICE jobbar sitt första pass i nya lägenheten och ska för första gången sova jour. Igår var jag och köpte säng, täcke, kudde lakan och påslagna. Idag, innan hon kommer ska jag inreda lite på toan för henne. Nu gäller det att det funkar, från båda håll!

Sitter nu på bussen, på väg till jobbet. 30 minuter längre restid. Ska försöka se det positivt, tid att tänka, lämna det jag åker ifrån och fokusera på det jag ska till. Tid att blogga, tid att läsa, tid för mig själv, tänka ostört!

Många tankar har kommit och flytt under helgen ang pojkarna. De kommer ju troligtvis inte dö samtidigt, så jag ska begrava en och veta att jag ska göra om det snart igen. Ska de ha "familjegrav"? Hur blir det att komma hem efter att en av dem är borta? Nu bor vi i ett område där vi troligtvis kommer komma grannarna nära, eller iaf prata med dom och dom kommer veta vår familjesituation.
På vår gata hälsar man på varandra, ALLA hälsar! Och vi som flyttade in i helgen har ganska bra koll in till varandra nu, innan någon fått upp gardiner. Det känns både bra och skrämmande. Rädsla för utanförskap. Rädsla för att vi ständigt kommer påminnas av hur vi kunde haft det. Hoppas vi är redo att bo såhär!

Nu är det dags att hoppa av och byta buss...