torsdag 5 januari 2012

En helt vanlig natt...

Jag unnade mig ett sent telefonsamtal med Matilda igår kväll/natt, den bästa CP-mamma vän man någonsin kan få! Vi la på runt midnatt, passade på att mata Widar för han började röra på sig o smacka med munnen. Det gick bra o han somna snabbt om. Jag tänkte att detta skulle kunna innebära att han får möjlighet att sova till morgonen.

Vid 01:20 vaknade han igen, och betedde sig så där som han gör när han behöver rapa eller kräkas. Jag tog upp honom i famnen och det kom upp lite kräks, la honom bredvid mig och försökte få honom att slappna av igen. Han spänner sig som bara den bakåt när han är obekväm. När han efter några minuter ger efter och slappnar av så hör jag att Malte vaknar. Jag försöker naturligtvis lämna Widar så obemärkt jag bara kan, men han märker av det och börjar skrika. Men jag måste ta Malte, han hostar och blir mer och mer spänd och ju längre tid han får hålla på, desto svårare blir det att somna om honom. Så, in till Malte, kloralhydrat och inhalera ventoline, sen tog det inte många minuter för Malte att somna om. In till en hysterisk Widar och börja om med att lugn ner honom, få honom att slappna av och somna om. Kan tänka mig att kl blev ca 02 innan vi somnade om.

04:10, Widar vaknar igen, ger honom nappen, han suger intensivt, han slappnar inte av utan vaknar mer och mer och vill ha mat. Får mat men det är jobbigt att få i sig den, han sväljer fel och besväras av sin hosta. Efter matningen är han ganska uupe i varv och kan inte tänka sig att lägga sig ner igen. Åter igen hör jag att Malte börjar vakna. Widar får sitta i sin babysitter så jag kan ta hand om Malte, det gillas inte, men han är inte hysteriskt arg eller ledsen, bara högljutt gnällig. Malte får åter igen kloral och ventoline, men denna gången har han svårare att komma till ro. Widar börjar nu protestera mer och mer, så jag går in och lägger honom i vår säng och stänger till dörren, så jag kan ta hand om Malte. Efter en stund märker jag att Malte håller på att somna in och sätter då på matpumpen. Han är fortfarande lite ryckig så jag vågar inte gå och lägga mig ännu.
Hämtar Widar och somnar honom i min famn. Men så fort jag lägger ner honom så börjar han hosta. Jag får helt enkelt sätta mig bekvämt i soffan med honom så han blir mer upprätt. Malte har somnat in ordentligt, nu är kl 05:34, det blir nog ingen mer sömn för natten...

Detta ska tydligen vara inom normalspannet för att vara småbarnsförälder, enligt vår LSS handläggare...

3 kommentarer:

  1. Det kanske inte alltid känns så men jädrar vad stark du är! Dina pojkar är lyckligt lottade som har dig!

    Kram

    SvaraRadera
  2. skickar massa massa ork och massa massa kramar!!

    SvaraRadera
  3. Usch det låter tungt Louise.., men som jag & många andra sagt tidigare.., DU är en fantastisk person & mamma som är utvald att klara detta..., styrke kramar även från mig!!

    Linda

    SvaraRadera