vardag

I natt är det F:s första jobbpass sen 2 månader tillbaka. Tur att jag har syster i stan som kan och vill komma hit och hjälpa till. Det är snudd på omöjligt att vara själv med dessa två bröder mellan 18 tills det att Malte somnat. Det skall bli intressant att uppleva hur mycket sömn det blir i natt... Det finns sovtid mellan 23-05, däremellan brukar Malte vakna 1 gång och Widar skall säkert ha mat en gång också... Har jag tur så somnar Malte om snabbt och jag "hinner" mata Widar en gång till innan 23 så han sover fram till 05. Jag sov tyvärr inte bra natten till idag, så jag startar kvällen och natten med att vara trött.

Igår var det CPUP mätning på Malte, jag hade tid hos en arbetsterapeut för min onda handled och kunde därför inte vara med på förskolan när mätningen skulle ske. Jag vet ju att han inte gillar det... sen var det ju måndag och nallen natt så det spädde på ångesten ordentligt inför natten.
...så fick jag höra av en annan mamma till ett barn på samma avd att Malte skrikigt högt och hjärtskärande då sjukgymnasten mätt vinklar på honom. Ja, då grina jag extra mycket i Maltes säng i omgångar under natten.

Jag tror det är så att jag börjar slappna av lite, och med tidigare erfarenhet så vet jag ju att då kommer känslorna ifatt mig med väldigt fart. Alla de känslor som jag inte "haft tid" eller förmåga att känna tidigare för att så mycket annat finns att fokusera på. Jag kan börja grina helt plötsligt bara och tänka på hur det var att lämna Widar på det där akutrummet ensam, uppkopplad inför natten...

Idag var vi kallade till regionhabiliteringen och spasticitetmottagningen. Vi skulle diskutera botoxinjektioner. Så sjukgymnasten från Maltes team var med, hans mätningar och teamet som vi träffade där, deras mätningar visade på mycket bekymmersamma muskler i baksida lår och vader. Naturligtvis så skall då botox testas, alternativt bakoflen medicinering. Det kändes så negativt! Självklart så började jag ge mig själv skulden. Hade vi bara stretchat dessa 20 minuter om dagen, tränat med E-dressen 3 dagar i veckan och haft dag och NATT skenorna på mer så kanske det inte skulle pratas om att spruta in gift i min sons ben. Det kan vara min lathet och dåliga prioritering som gör att detta skall bli av. Tur att jag har en sambo som kan resonera lite med mig, men det känns tungt.