Dräglig vardag

Jag har tidigare skrivit (maj) att då prinsen är 2 år så skall jag göra ett utlåtande hur vardagen är. Men jag kan fuska lite...

Vardagen är dräglig. Den är kämpig, men den fungerar. Det går upp och ner men vi har det mesta under kontroll. Det finns inga återkommande rutiner eller vi vet aldrig hur lillfisen skall sova eller reagera på olika stimuli, men han reagerar, han är ofta glad och kan ge bekräftelse med ett ordentligt skratt.

JAG ÄLSKAR NÄR HAN SKRATTAR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Vi tror han får EP anfall, eller iaf en början till det. Men osäkerheten tar inte över, de små symtom som vi bygger vår tro på är så små och så sällan att de just nu inte stör oss.

I onsdags fick lillfisen sin 1,5 års spruta, så nu väntar vi förstås på att han skall bli sjuk. Barnen blir ofta sjuka 1,5-2 veckor efter sprutan. F åker till New york med herrgänget och jag misstänker att jag och lillfisn åker till avd 325... Men nu är det ju ett tag sedan, så det kan nog blir lite trevligt att träffa personalen där igen;)

Idag har jag varit själv med fisen då f jobbar dygn, fullt ös, nu medvetslös... gisses vad vi kan leka nuförtiden! Karusell med tumblefoum, rutschkana, mata, teckna, duscha... Det mesta går att göra något kul utav, bara jag anstränger mig lite extra. Det känns i hela kroppen att jag varit själv, det blir en del bärande och förflyttande. Det känns även i huvudet, gisses vad trött jag är! Men jag är så glad åt att få uppleva de här dagarna, jag önskar bara att jag kunde blir så mycket bättre på att komma ihåg dessa stunder då vi har sämre perioder.

På torsdagar går jag en "kom i gång med kommunikation" kurs. Vi är där föräldrar till 8 barn som träffas, byter erfarenheter, skrattar, fikar och just det, får lite föreläsning om kommunikation :) Vi har så mycket gemensamt, våra barn är på ungefär samma utvecklingsplan, ungefär i samma ålder och alla barn har någon form av synnedsättning/skada. Jag har fått tips om att köpa en 10 årsdagbok för att följa prinsen och vårt liv, det är ju lätt att glömma och tro att vi inte kommer framåt utvecklingsmässigt.
Jag måste ju även motvilligt erkänna att jag gillar att umgås med dessa föräldrar och prata barn, utveckling, föräldraskap, sorg, förväntningar, glädje och lycka. Jag trodde aldrig att jag skulle trivas i någon föräldragrupp, men nu har jag hittat en :)