lördag 9 oktober 2010

En dikt på vift...

I år kommer nästan 100 000 kvinnor att bli mammor till handikappade barn.
Har du aldrig undrat hur mammorna till handikappade barn blir utvalda?

Jag ser på något vis gud sväva över jorden, väljer sina instrument med
noggrannhet och medvetenhet.

Medan han observerar ger han sina änglar instruktioner att skriva i en
stor dagbok.

Gud ger ängeln ett namn och ler "Ge henne ett handikappat barn".

Ängeln blir nyfiken, "Varför just henne Gud? Hon är så lycklig."

"Precis", ler Gud. "Kan jag ge ett handikappat barn till en som inte kan
skratta? Det vore grymt".

"Men har hon tålamod?" frågar ängeln.

"Jag vill inte att hon ska ha för mycket tålamod för då skulle hon
drunkna i en sjö av självömkan och vanmakt. När väl chocken och misstron
lagt sej kommer hon ta itu med det. Jag har tittat på henne i dag. Hon
har rätt känsla för sej själv och en självständighet som är ovanlig och
som så väl behövs hos en mamma. Du förstår, barnet som jag ska ge henne
lever i en egen värld. Hon måste hjälpa henne att leva i hennes värld och
det kommer inte bli lätt".

"Men herre, jag tror inte ens hon tror på dej".
Gud ler. "Det spelar ingen roll, det kan jag ordna. Hon är perfekt. Hon
är tillräckligt självisk".

Ängeln flämtar, "Självisk? Är det en dygd?"

Gud nickar. "Om hon inte kan skiljas från sitt barn ibland kommer hon
inte överleva."

Ja. Här är en kvinna som kommer välsignas med ett barn som inte är
perfekt. Hon vet inte om det än men hon ska avundas. Hon kommer aldrig
att betrakta ett steg som vanligt. När hennes barn säger "mamma" för
första gången så har hon ett mirakel och hon kommer veta det. När hon
beskriver ett träd eller en solnedgång för sitt blinda barn, kommer hon
vara en av de få som någonsin får se mina verk.

"Jag ska ge henne kraften att se det jag ser... okunskap, grymhet,
fördomar och ge henne styrkan att stå över detta.

Hon kommer aldrig vara ensam. Jag kommer vara vid hennes sida varje
minut, varje dag hela hennes liv, lika säkert som att hon står här nu vid
min sida.

"Och hur blir det med en skyddsängel?" frågade ängeln.

Gud ler. "En spegel kommer vara tillräckligt."

Författare okänd

...så om jag hade varit en lite sämre människa så hade jag inte "välsignats" med ett handikappat barn?
Eller hur tolkar ni andra den?

1 kommentar:

  1. Vet inte riktigt hur man ska tolka texten... men fint skiven på nått sätt...

    Känns som det handlar mer om att ni fått "äran" om att "ta varje dag som ett under", medans andra föräldrar ta många saker för givet, tex, säga mamma.

    Och eftersom ni är så bra å starka som ni är så har ni fått eran kille för att ni ska få den äran å känna å tänka så om allt.

    Svårt å förklara, men så tolkar jag.

    SvaraRadera