söndag 24 januari 2010

Jag fick hjälp av en mamma att se/läsa detta stycke i Vi föräldrar BABY. Jag hade fått tidingen hem i brevlådan, men inte läst inslaget om att ha ett annorlunda barn. Min tanke kring inslaget var nog mer; stackars dom, vad skönt att det inte är jag... men det var jag, till och med lite för mycket jag;)

Att vänta barn är som att planera en sagolik semesterresa till Italien. Du köper guideböcker och gör upp underbara planer inför ditt livs resa: Colosseum, Michelangelo, gondolerna i Venedig. Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är mycket spännande. efter månader av förväntan är det äntligen dags. Du packar dina väskor och så far du iväg.

Flera timmar senare landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger : Välkommen till Holland!
Holland? ropar du. Vad menar du med Holland? vi har beställt resa till Italien. Det är dit jag ska. I hela mitt liv har jag drömt om att komma till Italien.
Men flygresan har ändrats. Du har landat i Holland och där måste du vara kvar för alltid.
Det viktiga är att de inte har fört dig till en hemsk, ful och smutsig plats full med pest, svält och sjukdomar. Den är bara annorlunda. Så du måste ge dig ut och köpa nya guideböcker. Och du måste lära dig ett nytt språk. Och du kommer möta helt nya människor som du aldrig skulle ha mött annars. Det är bara en annorlunda plats.

Tempot är långsammare än i Italien och det är inte så tjusigt. Men när du varit där ett ta och återhämtat dig så ser du dit omkring och du börjar lägga märke till att Holland har väderkvarnar, att Holland har tulpaner och kanaler och att det i Holland till och med finns målningar av Rembrandt.

Men alla du känner är upptagna av att resa till och från Italien och de talar vitt och brett om hur underbart de har det där. Och i resten av ditt liv kommer du att säga Ja det var dit jag skulle ha rest. Det var det jag hade planerat.
Och den smärtan kommer aldrig, aldrig någonsin att försvinna därför att förlusten av den drömmen är en mycket betydelsefull frölust.
Men... om du ägnar ditt liv åt att sörja över att di inte kom till Italien, så blir du aldrig fri att uppskatta och njuta av allt det sällsamma och underbara med Holland.

Vi planerade att åka till Italien, vi skulle åka lördagen den 7/11 2009 för att överraska min svärmor som åkt dit för att fira sin 60års dag. Vi kom aldrig till Italien. Fredagen innan vi skulle åka beställde jag tid på barnmottagningen i gamlestaden för att kolla prinsen. Jag hade på känn att något inte stämde, han hade inte riktigt hämtat sig från förkylning en månad tidigare och ville de skulle kolla det innan vi åkte. Läkaren var mycket bekymrad över att prinsen inte tog ögonkontakt, att jag upplevde hans allmäntillstånd nedsatt och inga snabba tester visade på infektion i kroppen. Efter lite konsultation fram och tillbaka slutade det med att läkaren där skickade oss med remiss till akuten på Drottning Silvias barnsjukhus/Holland...

1 kommentar:

  1. Den är fin den beskrivningen. O ja Holland är fint det också... Ens barn är det finaste som finns oavsett. Min pojk fick en CP-skada o epilepsi, men han är en go o glad pojke (för det mesta) och han ger oss mer än man kan be om.

    Anna (Svensson Crona eller AnnaSC på fl finns bla i CP-tråden)

    SvaraRadera